Gennem efteråret 2024 har Vagants Camilla Hougaard brevvekslet på tværs af Skandinavien med forfatterne Sanna Samuelsson (S) og Kristin Auestad Danielsen (N). Begge deres værker – Samuelssons Mjölkat (2023) og Danielsens Du er bonde (2022) – skildrer unge kvinders kamp for at finde fodfæste i hjemstavnens dyrkede, forfaldsprægede landskaber. Disse fortællinger indskriver sig i en bredere bevægelse, der i disse år gentænker menneskelige relationer til jorden. I Danmark blomstrer landbrugslitteraturen, mens erhvervet er i dyb krise – men hvordan ser denne udvikling ud i et skandinavisk perspektiv?
***
København, 31. august 2024
Kære Kristin og Sanna
Jeg håber, alt er vel, og at I har haft en god sommer. Jeg sidder i et aftenlummert værelse i Indre By; i disse dage hænger varmen ved i bygningerne. I torsdags havde vi 26 grader, og da jeg cyklede hen ad gaderne, var alle vinduerne åbne. Det var, som om byen var mere menneskebeboet; det var som at cykle igennem en lydmontage af barnegråd, samtaler, fjernsynsstemmer, musik, tallerkenlyde.
I dag er den sidste dag i august, i morgen er det efterår. Så er høsten nok også ovre nu, men jeg ved det ikke med sikkerhed; jeg har ikke kunnet se den i år, som jeg plejer. Kun én mejetærsker har jeg spottet; jeg så den fra inde bag et togvindue, og selvom mørket var faldet på, kørte den frem og tilbage over markerne som en lille, lysende, mekanisk bille midt i det uendelige fladland.
Der kan være noget uvirkeligt ved høsten. Noget uvirkeligt ved at de korntætte marker hver august, når sommervarmen har ophobet sig, fyldes med mennesker i maskiner, der opfører et urgammelt og stramt komponeret overgangsritual. En overgang fra fuldfede aks til tom stubmark. Oftest har jeg set det foregå i parallelle linjer, en mejetærsker og en traktor med en stor vogn, side om side. De følges synkront ad, så går intet korn til spilde. Min lillebror kørte traktoren, da han var landmand, og når arbejdet startede, så min familie ham ikke resten af sommeren. Han aflyste alle fødselsdagsfester og grillaftener. Høsten kommer altid først.
Tidligere i dag var jeg til oplæsning på Nørrebro, jeg var kommet for at høre Andrea Fjordside Pontoppidan og Emmy Laura Pérez Fjalland tale om landskaber og litteratur. De talte om den have, der i Andreas bog Kartoffeløje (2023) binder bogens jeg og hendes farmor sammen. Jeg lagde mærke til, at de også betegnede en have som landbrug.
Emmy sagde, at æblerne vi på dansk har givet særligt søde pigenavne, Ingrid Marie, Filippa, Astrid, skaber bestemte forbindelser mellem æble og menneske. Jeg tænkte på udtrykket »æblekindet«, på unge piger med fyldige ansigter, mere end jeg tænkte på »landbrug«.
Jeg gik gennem Møllegade og overvejede, hvor grænserne for landbrug mon kan trækkes. Er æbler landbrug? Er haven?
Kaosset på Nørrebrogade var, som enhver lørdag eftermiddag, i færd med at eskalere. Jeg måtte zigzagge gennem stilladskonstruktioner, snasket durumpapir, knuste Breezerflasker, mennesker på vej til fest. Markerne og landskabet, som de to forfattere havde talt om, burde synes uendeligt langt væk, men jeg følte alligevel, at deres muldede sprogbilleder, som »kartoffelskimmel« og »jordbo«, hang ved i mig. Nu skriver jeg dem her, for at holde billederne fast lidt længere, inden de om et par dage måske er sluset ud af mit system.
Det virker, som om man i danske medier aldrig har talt mere om landbrug, men samtidig aldrig har været mere uenige om, hvad vi skal gøre med den »dødsspiral« , det er endt i, som Jørgen Steen Nielsen skrev allerede i 2016. Nu taler vi om fjordenes katastrofale iltsvind, landmændenes sprøjtemidler, landbrugets CO2-udledning, der udgør lidt mere end en femtedel af landets samlede, og senest har vi talt om den grønne trepartsaftale, der vil formindske de 61 procent af Danmarks areal, som landbruget udgør, med 15 procent, der skal omlægges til skov. Allermest taler vi med pegefingre, der peger frem og tilbage, pålægger skyld og skaber sort-hvide fjendebilleder af bondske klimasyndere og storbyernes skinhellige klimahyklere.
Jeg føler mig ubekvem i debatten. Måske er jeg bare konfliktsky, men jeg har en fornemmelse af, at der ikke bliver lyttet ordentligt til hinanden. Det kan være, det handler om, at det naturbegreb, som landbruget bliver sat i modsætning til, måske ikke er så afgrænset og destilleret, som det af og til gøres til. Markerne er monokultur, ja, men de er vel også mere end det?
Jeg leder ikke efter svar, mere efter nye måder at forstå på. Igen og igen læser jeg Ditte Holm Bros roman Fladland. Her er det, som om markerne fylder det hele, at de er »[e]n flad evighed, perfekt strøget«, men også mærkeligt levende, de ligger og ulmer derude: »Om lidt skyder kornet op gennem jorden, om lidt begynder tingene at ske,« som hun skriver.
Jeg har længe tænkt på, om det blot er vores egen, danske nationalidentitet, vi i disse år bokser med, når vi fra polariserede positioner prøver at ommøblere romantikkens bondeidéer. Foregår diskussionerne også i Sverige og Norge? Hvordan mon landbruget står i jeres kulturlandskab, og hvor søger I hen, når I prøver at forstå det?
Jeg glæder mig sådan til at høre fra jer.
Alt godt og varme hilsner
Camilla
***
***
Östergötland, 8. september 2024
Kristin och Camilla,
Så fint med en nordisk brevväxling. Det var länge sedan jag skrev ett brev, tack för möjligheten. För mig har det också varit en ovanlig sommar, eftersom jag inte har oroat mig för skörden. Jag vet, på många platser i världen har det inte sett ut så, det har varit globalt värmerekord igen. Men i Sverige har det varit sol och regn, regn och sol. Det har varit en lättnad, inser jag. Hagarna har inte sett uttorkade ut, spannmålen har stått högt mot himlen.
Jag åker i bilen med min mor och vi kör förbi en av våra gamla hagar, en som inte längre betas. Mamma pekar på tisteln och hur det växer igen. Det är en av de utdikade markerna som borde återställas till våtmark. Den ligger lågt, är alldeles sumpig och blir ofta översvämmad. Men nu får den bara stå där, med sly och ogräs växande meterhöga. Det går snabbt, kanske fixar den sig själv så småningom, med hjälp av alger och björndjur slammas det breda diket igen.
Vår gård togs upp i en större gård när mina föräldrar gick i pension för tio år sedan och sade upp arrendet. Nu är hagen den allra mest avlägsna utmarken i den större bondens areal. Klart han inte orkar åka dit, säger mamma.
När vi åker förbi nästa hage är det betat, och pickupen är parkerad bredvid och han står med sinkorna runt sig och ger kraftfoder ur en hink. Hans son är med, en gänglig tonåring med hörselskydden på sned. Han ser förvånad ut när mamma vevar ner rutan och vinkar glatt. Jag vinkar bredvid. Vi är bara glada att se dem, över att de fortsätter, att de finns.
Det du skriver, Camilla, om att lantbruket sätts i opposition till naturbegreppet, är viktigt att uppmärksamma och ifrågasätta. Jag läste nyligen den etnologiska studien »Når forandringens vinde blæser over det åbne land: Fortællinger og landmandsfrihed i den grønne omstilling« av Freja Marie Hegelund, Katrine Vintov och Inge-Merete Hougaard i ett nummer av Tidsskriftet Antropologi från 2023. De intervjuar tre syskon, varav en är utbildad lantbrukare och en är biolog, och diskuterar deras skilda utgångspunkter. De har olika språk, men vill samma, säger de, de vill markerna väl. Men det kan betyda olika saker. Biodiversiteten kan vara som högst i en lågproducerande mark, som vi kan se med våra utrotningshotade ängsmarker. De blir hobbyprojekt för pensionerade biologer, snarare än något som lantbrukare ägnar sig åt. Jo, kanske om bönderna får EU-bidrag för det. De måste ju betala av sina mångmiljonlån.
Skrivkollektivet Mismar skriver i essän »Hålet efter dig« i tidskriften Non #6 (2024) om begreppet »rewilding«, som tar bort människan ur den biologiska ekvationen och därmed osynliggör vårt ansvar och vår relation till naturen. Deras text formulerar en viktig kritik: »Det finns inte längre någon skillnad, ingen motsättning mellan oss och naturen, vildmark och betesmark, staden och landet, utmark och civilisation. Det är här vi hör hemma.«
De skriver om ny forskning som förklarar varför de betade marker vi har här i Norden är lika artrika som Amazonas. Hur har det gått till? Forskarna visar på ett »ekologiskt kontinuum mellan ett landskap dominerat av mammutar, mastodonter, uroxar, etc. och det som i dag betas av de frigående idisslare vi har som följeslagare häruppe«. Djurhållningen är alltså inte ett brott mot naturen, utan en del av den. (Kan vara, i alla fall. Vår kapitalistiska industriella djurhållning ska inte räknas med här.)
Mismar är baserade i norra Sverige, i Sápmi, där flera av de stora nationalparkerna finns, så det är ingen slump att de använder nationalparken som exempel. De skriver såhär om rewilding:
Rent logiskt kan man säga att det bygger på samma princip som naturreservatet eller nationalparken: vi skapar ett inhägnat område där naturen kan få återgå till sitt ursprungstillstånd, möjligtvis med hjälp av olika »ursprungsfolk« – medan resten reserveras för »mänsklig« civilisation. Detta låser inte bara fast synen på mänsklig civilisation som i grunden »anti-ekologisk«. Den baserar sig också på en föreställning om ekologin som något som inte har som förutsättning människors målmedvetna, aktiva och ofta mycket omfattande ingrepp i sin livsmiljö. I själva verket är det tvärtom.
Det var en lättnad att läsa texten, den formulerade något jag känt länge. Jag kan inte riktigt förstå uppdelningen mellan människa och djur, kultur och natur, som är så grundläggande i vår urbana begreppsvärld. Den är farlig och utgör grunden till att vi kan spärra in djur i fabriker, glömma att de finns och sedan äta deras bakdelar med god aptit. Det handlar om förnekelse, glömska och distans.
Det är frustrerande att det som skrivs om lantbruket ofta är färgat av nyliberala idéer om fri marknad och evig tillväxt, fantasier om en jord som bara kan ge och ge. Det är ett missförstånd. Jag blev glad när EU:s lag om återställning av natur gick igenom. Jag hoppas att den kan göras på ett respektfullt sätt, att vårt lantbruk kan återställas till ett mer småskaligt produktionssätt. Vi kan inte kringgå bönderna och deras kunskaper och praktiker.
Camilla, du skriver att »61 procent af Danmarks areal, som landbruget udgør, nu skal formindskes og omlægges til skov«. Det är spännande, för i Sverige är det vår »skog«, det vill säga våra stora arealer av granplantager, som kommer behöva återställas till annan typ av natur. Det kan betyda att återställa dem till våtmarker och sumpskogar igen, men som jag förstår det kan det också vara kulturlandskap med hagmarker och betande kor som kommer åter. Vi har våra tusenåriga praktiker där floran och faunan samarbetar.
Det här är en konflikt som är grundläggande för vår tid, tror jag. Jag är gästredaktör just nu för ett nummer av tidskriften Kritiker med temat samtida nordisk litteratur om lantbruk. Det är en utmaning, men spännande. Mängden författare som skriver om eller har kontakt med lantbruket blir färre när lantbrukarna blir färre. Men det är ett tema som måste fortsätta finnas i litteraturen. Jag tror på att vi behöver fortsätta faga och slå vår litterära äng och idissla i våra poetiska hagar. Vi kan inte lämna denna diskussion till lantbrukstidningarnas ledarskribenter och EU-politikerna, det är lika mycket vårt kulturella arv som vår natur.
Med andan i halsen,
Sanna
***
***
Stavanger, 16. september 2024
Hei Sanna og Camilla,
Camilla, du skriv så fint om hausten som eit overgangsrite. Innhausting av kornet, traktoren som linje for linje barberer markene. Her i Stavanger er det ein varm september. Vi har ete eplekake med eigne eple i bonussonen min sin bursdag sist sundag. Eg har laga ratatouille med squash frå mamma sin grønsakshage. Sambuaren min har hjelpt onkelen min, sauebonden, med å hente sauene ned frå fjellet. Det blei sagt at lamma var uvanleg store. Så det må ha vore mykje mat i fjellet for sauene i år.
Eg lever eit typisk byliv. Eit haustteikn for meg er den årlege litteraturfestivalen Kapittel i september. Som forfattar er bokhausten eit viktig årleg rite: innhaustinga av nye bøker. Og så har vi poesifestivalen i Ulvik, som også er i september. Ulvik er ei bygd i Hardanger, ei tradisjonell eplebygd, der epla står klar til hausting kvart år når poetane kjem inn til dette fjord- og fjellparadiset, og så blir bygda fylt med poesi og epla blir hausta for å lage eplesider.
Stavanger blir kalla oljebyen. Annakvart år arrangerer byen Offshore Northern Seas, ONS, oljemessa. Den er i august og blir halden rett ved huset mitt. Dei sperrer av eit stort område som gjer at alle må gå store omvegar for å kunne ta bussen inn til sentrum. Gatene blir fulle av menn og kvinner i mørkeblått, som har ein eigen måte å gå på, ein standhaftig gange, faste steg mot oljemessa, mot klimaaktivastar frå heile verda og internasjonale oljeseselskap side om side. I år var ONS sitt motto IMAGINE.
Ja, her i byen får eg sluttproduktet av jordbruket, eg får liksom ikkje bli med på prosessen, som då eg budde på bygda. Eg kjøpte ein kylling med 40 prosent avslag fordi det var nær siste forbruksdag. Den skulle eg ha til ratatouillen. Han var dårleg, eg visste jo eigentleg det, kylling er nesten alltid dårleg viss det nærmar seg siste forbruksdag. Han var pakka inn i plast, og då eg opna han opp, slo stanken mot meg, eg måtte gå tilbake til butikken og få igjen pengane, eg hadde kvitteringa, men kyllingen kasta eg med det same.
No bur eg i byen, men eg vaks opp på bygda, Gjesdal, utanfor Stavanger. Ein landbrukskommune med små gardar med sau og melkebønder. Det har blitt verre og verre å vere bonde, det er vanskeleg å få folk til å overta gardane fordi inntektene til bøndene har gått gradvis nedover dei siste tiåra.
Då eg var ungdom gledde eg meg til å kome vekk derifrå. Kome ut av bygda og inn til byen. Bygda var så forferdeleg tungvint og ein kunne liksom ikkje finne ut heilt kven ein var, det var ikkje ein stad eg kunne utvikle meg, bli den eg skulle vere. Det gjekk buss seks gonger i døgnet. Busstilbodet er endå dårlegare idag.
For meg er landbruket svært knytt til familiehistorie, til ulike barndomsminner. Leike i høyet i låven til onkelen min. Ta opp poteter og gulerøter hjå besteforeldra mine. Hjelpe tanta mi å følge sauene opp til fjells om sommaren. Ete råmelkspudding, ein dessert laga av råmelk frå kua, som vi fekk av onkel. Ein slags panna cotta med kanel og rød bærsaus. Veldig god. Eg må altså bruke ein italiensk dessert for å forklare kva det er.
Alt dette er anekdotisk og så nært, og vitnar om brokkar av ein familiebakgrunn og kva miljø eg kjem frå. For meg handlar det om noko nært som eg fjerna meg frå då eg flytta til byen.
Så kva snakkar vi om i den norske landbruksdebatten? Kor går det norske landbruket? Hovudet mitt er heilt tomt.
Rewilding er det iallfall ikkje snakk om. Vi har ikkje brukt nok av naturen enno, er omkvedet. Vi har så mykje natur. Trur vi. Som om det var uendeleg, som om det berre er å ta for seg.
Eg har fått med meg ei problemstilling i lokale medium. Landbruksareal står i fare for å bli brukt til bustadbygging. Bygge hus oppå landbruksjord. Landbruksareal som er tett på byane er svært attraktive for utbyggarar, her er mykje pengar å tene. Då kan det vere eit stort dilemma for ein bonde som kan bli tilbydd hundrevis av millionar for å selge garden. Skal ein selge det som er blitt bygd opp av generasjonane før, eller halde fram og gi frå seg til neste generasjon?
Beste helsing
Kristin
***
***
København, 22. september 2024
Kære Sanna og Kristin
Mange tak for jeres breve, der har ført mange tanker og billeder gennem mig.
Jeg ser et kontrastfyldt efterårsudsnit af et sydvestligt Norge for mig, hvor den hidsiggrønne farve fra de spæde æbler blinker, når ONS-konferencedeltagerne suser forbi i mørke biler.
Og jeg ser din mor og dig i bilen, Sanna, hvordan I var en begejstret boble i et landskab, der snart bliver sumpet og ufremkommeligt for mennesker. Jeg får et billede af, at mødet på de marker, der engang var jeres, antændte en gnist eller pludselig forbindelse til de to fremmede.
I skriver begge, at I er vokset op på landet, men nu bor i byen. At I er fraflyttet en familiegård, men ikke er flyttet ind i vanlige, metropolcentriske idéer om, at landet er noget eksotisk andet.
I takt med at smågårde bliver nedlagt og opkøbt, forsvinder flere og flere førstehåndsfortællinger om landbruget. Jeg læste engang forskeren Rasmus Blædel beskrive landbruget som »kulturelt underrepræsenteret«. Allerede i 2007, da Jens Smærup Sørensen udgav romanen Mærkedage, tilføjede han bagerst i bogen en ordliste, der skulle hjælpe læseren med at forstå de jyske og landbrugskontekstuelle ord og vendinger. Som med din beskrivelse af råmælksbudding og panna cotta, Kristin, er det, som om disse oversættelser er blevet nødvendige.
Dette sprog og denne viden risikerer som den sandede, vestjyske jord at smuldre mellem fingrene på os. Nu møder vi landbruget som plastikindpakket, påklistret gule 40 procent rabatmærker; jeg synes, din beskrivelse var så rammende, Kristin. Så sent som i forgårs købte jeg to spegepølser fra anti-madspilskurven i supermarkedet, og da vi fik dem til frokost i mit bofællesskab, talte vi om, at vi føler, at vi ved at gribe efter noget i den kurv redder mad fra et gabende, sort hul.
Men jeg var blevet snydt. Spegepølser er så konserverede, at de sjældent bliver dårlige – næste dag så jeg, at den kunne holde sig helt til november.
Det fik mig til at tænke på, hvor længe man spiller bold inden for den bane, der er blevet kridtet op for én, uden at hæve blikket for at se, hvad for et spil der foregår uden for stadionet. Som når man går i de indhegnede nationalparker, du skriver om, Sanna, og tror, man befinder sig i »vild natur«. I Danmark har vi 0,5 procent urørt skov. Det virker mærkeligt at skulle tale om »vild natur« – eller om hvor et rewildingprojekt starter og slutter.
Jeg tror, du har ret i, at den slags natur/kultur-opdeling kan være med til at legitimere et gennemindustrialiseret landbrug. I Danmark lever dobbelt så mange slagtesvin som mennesker. Jeg husker ikke, hvornår jeg sidst så en levende gris, og jeg har aldrig læst litteratur om dem. Er der nogen, der kan skrive om de bedrifter, der producerer (»producerer«!) 50.000 grise om året? Kan man skrive meningsfuld litteratur om sådan et meningsforvridende apparat?
Jeg kommer til at tænke på Theis Ørntofts roman Solar (2018), hvor jeget i sine syredrømme er i en menneskelig slagtehal. Jeg ved ikke, om jeg på samme måde ville få ondt i maven, hvis det var grise (eller »slagtesvin«) og ikke mennesker, der hang dér på kødkrogene og blev aflivet med et bor, der smadrer hjerneskallen.
Jeg har tænkt på ordene, I nævner: kapitalistisk og industrielt dyrehold, det frie marked, nyliberale strukturer. Det er ord, der lyder maskinelle, som velsmurte tandhjul, der tilsammen udgør en ustoppelig kraft. Fremmedgjorthed er ikke noget nyt ord i debatten. Men hvad er det modsatte? Lydhørhed? Følsomhed?
Mellem tandhjul findes ingen brusk, ingen mødesteder og synapser, der forbinder forskelligartede elementer. Jeg tror, idéen om litteraturens synaptiske potentialer er værd at overveje, når verdenerne på den anden side er ved at blive fremmede.
I 2013 skrev forskeren Johannes Nørregaard Frandsen i forordet til Landbrugets Kulturfonds udgivelse Vi står solidt plantet – en snes landbrugsdigte, at selvom der nu er færre, der fører både plov og pen, skal den poetiske kraft, der ligger hos fraflytterne, positionen som er både-inde og ikke-inde i landbruget, tages seriøst:
»Landbruget er stadig den store forvalter af den kollektive erindring, jeg også vil kalde for den store udendørs fortælling, der strækker sine titusinder af hektar hukommelse der ude. Landbruget er stadig en sang værd, sådan som digtere gennem århundreder, ofte selv fraflyttere fra erhvervet, selv emigranter fra plov til pen, har givet landbruget og dets virkelighed poetisk karakter.«
Jeg er ikke opvokset på en gård, men begge mine forældre er, og deres forældre var. Min far er den ældste, han kunne have overtaget, men valgte det fra. Jeg har aldrig talt med ham om det, men jeg har tit tænkt på, om det aktive fravalg var skamfuldt for ham. Hvordan mon det føles at give en generationsbedrift fra sig – frivilligt eller ej?
I skønlitteraturen er mange af disse tabserfaringer beskrevet. Forleden læste jeg Malte Tellerups Spræng fabrikken (2023), hvor en gruppe unge menneskers selvforsynende gårdsbrug trues af at blive opkøbt af en storbonde med forbindelser til Cheminova, områdets gigantiske giftfabrik. Deres svar på denne trussel bliver at gribe efter økoterror.
Et andet litterært svar er det afmægtige, som Hans Otto Jørgensen der med titlen på sin seneste bog sammenligner oplevelsen af familiegårdens konkurs med at bo på dødsgangen: Dead Man Walking: Mamrelund (2020). Mamrelund er i Første Mosebog det sted, hvor Abraham bosætter sig, efter Gud tvang ham til at udvandre fra Ur.
Jeg tror, det er de stemmer, der kommer fra Mamrelund, de fraflyttede andenhåndsberettere og deres fortællinger, der kan tilbyde både oversættelse og møde – jeg håber, at disse fordrevne stadig kan finde sange om landbruget, der er værd at synge.
Alt godt
Camilla
***
***
Stockholm, 30. september 2024
Camilla och Kristin,
Jag satte mig på tåget efter att jag läst era brev och kom efter ett tag på mig själv med att inte ens titta ut genom fönstret. Där var skörden intagen och stubbåkern vitnade i septembersolen. Det är det inre och det yttre landskapet, ofta matchar de inte riktigt för mig. Jag är ju också – som du skrev Kristin, och vilket gäller många författare som skriver om lantbruk, en person som framförallt valt att flytta från landsbygden, som sökt sig till staden och dess vindlande gator.
Jag har precis kommit hem från en lantbruks- och litteraturkonferens som jag var med och anordnade till Kritiker-numret jag arbetar med. Den ägde rum på Ställbergs gruva som ligger i Ljusnarsbergs kommun i Bergslagen. Ett område som stadigt har avbefolkats sedan gruvorna började läggas ner i slutet av 1970-talet. Kommunen ska, enligt en lista i ekonomitidningen Dagens Industri, bli den första att helt enkelt försvinna om avbefolkningen fortsätter som den gör nu. 2070 förväntas kommunen vara helt tom. Det kommer den ju såklart inte bli, men tanken kittlar.
Det är inte bara vi som rör på oss. Strömmarna av industriellt uppfödda grisar och kycklingar korsar ständigt våra landskap, vägar och städer. Det tänker jag på apropå din ruttna kyckling, Kristin. I den norska författaren Eivind Hofstad Evjemos Ingens herre (2024), skildras den moderna uppfödningen av slaktkycklingar. Djuren är bara som en massa som växer och fraktas runt. De är ting, redan döda i våra ögon. Mat. När började vi alla äta så mycket kyckling? Det är i de flesta fallen säsongsarbetare från fattigare länder som jobbar i de där stallen. Människor som också rör sig på nya sätt, i det nya Europa.
På Dagens Nyheter ser jag en rubrik: »Pumpabonden: Jag har haft 150 000 i räntekostnader per månad« Artikeln handlar om en lantbrukare utanför Söderköping, som har lån på 35 miljoner. Han ler på bilden men jag vet inte varför han ler. Han är tolfte generationens bonde, står det. Hur får man lån på så många miljoner? Hur kan man sova på natten? Summan ilar i mig. Det är det nya jordbruket, det är så vi förväntas sköta vårt landskap. Det finns inget utrymme för att sakta ner, bromsa.
Häromdagen var det någon som frågade mig om det har kommit en ny våg av skönlitteratur om lantbruk i Norden. Jag svarade att jag inte vet. Eller? Om jag ska nämna några böcker som kommit de senaste åren i Sverige tänker jag på diktboken Voilà! (2020) av Daniel Mårs, Axel Lindéns Fårdagboken (2017) och Hästen (2022), Sven Olov Karlssons nya roman Bygdedjuret (2024). Detta är flera, såklart, men är det fler än för femton år sedan?
Vad tror ni? Är det fler som skriver om lantbruk i dag än för 20 år sedan? Eller handlar det bara om att man riktar sin blick ditåt när man själv är intresserad eller skriver om det? Vad ser du i ditt doktorand-arbete, Camilla?
Hälsningar från Stockholm,
Sanna
PS. Inser att jag missade en fråga om var gränsen går för lantbruk i det första brevet. Det är svårt, till Kritiker-numret har jag funderat mycket på det. Jag räknar inte in trädgård i min definition. Det behöver ge mat åt fler än bara en själv, bedrivas som huvudsyssla och inte bara en bisyssla, tänker jag, men jag är inte helt säker.
***
Foto: Hanne Nygaard / Rogaland Teater.
***
Stavanger, 12. oktober 2024
Kjære Sanna og Camilla,
Først må eg berre seie at eg er ikkje oppvaksen på gard. Eg beklager at eg kanskje har gitt inntrykk av det. Eg har kanskje trudd det sjølv også. Begge foreldra mine kjem frå familiar med gard. Far min vaks ikkje opp på gard. Men mor mi gjorde det. Far min skulle eigentleg ta over ein gard. Noko som av ulike grunnar ikkje skjedde. Og eg trudde lenge at eg var odelsjente, at eg kunne ta over mor mi sitt gartneri på odel.
Eg har klistra meg til ein identitet, som kanskje har vore min slags livsløgn, gitt meg ein slags rett som førstefødd, storesyster, som odelsjente, altså den eldste i syskenflokken som då skal kunne ta over foreldra sin eigedom.
Då eg var 17 år, eller var eg 18, var eg og ei venninne på ein ungdomsleir for bønder. Der var vi på eit odelsjentetreff. Og der var det mykje snakk om at jenter måtte overta gardane, og det var mykje snakk om kor mange mål gardane våre kom frå hadde. Og då var det ei grense på 5 mål for å kunne overta ein gard på odel og mor mi sitt gartneri var på 5,2 mål. Og eg gjekk rundt og snakka om dette, fortalde det til Gud og kvarmann, at eigedommen var på 5,2 mål. Venninna mi fnyste av dette og rista på hovudet. Ho var ekte odelsjente frå ein gard som var ein ekte gard. Med sauer, fjell. Ho hadde eigen hest og kunne masse om gardsdrift. Og den garden ho kom frå var mykje større, men eg anar ikkje kor stor han var, det var eit tal som ikkje sa meg noko, eg hugsar berre at mitt tal var latterleg. Ikkje så lenge etter, eg veit ikkje når, blei odelslova endra, slik at grensa for å kunne å overta ein gard på odel, auka. Frå fem mål, til mykje større.
Så det eg kom frå var for lite, og kanskje var det eigentleg aldri innafor den lova. Mor mi avvikla uansett gartneriet etter ti-femten års tid. Denne erfaringa var mykje av grunnen til at eg skreiv romanen Du er bonde (2022), som handla om to odelsjenter. Og etter eg hadde skrive denne romanen, forsto eg at eg kanskje aldri hadde vore ei lovleg og ekte odelsjente.
Eg fekk berre lyst til å nemne dette. Bekjenne dette, skrifte dette.
Beste helsing
Kristin
***
***
København, 19. oktober 2024
Kære Kristin og Sanna
Jeg startede med at skrive til jer, da sensommeren svitsede byens gader mennesketomme. Nu laver bladene i parken nær Østre Anlæg hver dag nye malerier af bleggrønne, hidsigorange, bordeauxrøde, sennepsgule, snart mørkebrune blade. Måske de allerede i næste weekend er faldet af træerne, og så vil vinteren langsomt komme for at pakke os ind i dynejakker og huer, gøre det svært for os at genkende hinanden.
Jeg er glad for, at det ikke kun er i Danmark bekymringen over – og den litterære beskæftigelse med – landbruget finder sted. Mit arbejde føles lidt mindre ensomt nu.
Jeres to breve fik mig til at tænke på linjer. På linjerne om din mark, Kristin, der gjorde, at den blev 5,2 mål stor, og på hvordan de andre odeljenters længere linjer fik dem til at føle sig større end dig. Og dig, Sanna, der fulgte toglinjerne til Ställberg-minen, et sted der engang var hjertet i en jernmalmproduktion, der skabte svenske forbindelser til verdener uden for. Jeg tænker også på linjerne i den strukturelle udvikling, du nævner, en udvikling der lavede menneskemotorveje til byerne, som det viser sig, vi alle tre har fulgt. Og jeg ser slagtebåndene millionvis af kyllinger føres hen ad, og jeg ser de flyforbindelser, der har bragt de prækære slagteri- og landbrugsarbejdere til Skandinavien.
Ligesom dig, Sanna, har jeg kørt meget i tog de sidste par dage, for jeg har været til bryllup i Jylland. På vejen derover fik jeg en mail, der tippede mig om Klima- og Omstillingsrådets rapport fra juni i år, Hvad skal vi med landbruget? Jeg åbnede den straks, og noget gibbede i mig, der på skinnerne halvvejs over Fyn, da jeg læste overskriften: »Behov for nye fortællinger?« Det var som at få et pludseligt stød af medvind. Ja! tænkte jeg, ja præcis!
Senere, under forretten, lænede manden skråt over for sig ind over bordet og spurgte: »Nu skal jeg høre, hvad er det nu, du laver?«
Jeg tror, de fleste har oplevet, hvordan blodet og ubehaget kan stige, når man får sådan et spørgsmål, der kræver, at man komprimerer og nedkoger ens rodede hverdagsliv til et par enkle, spiselige sætninger.
Jeg forsøgte at forklare mit ph.d.-projekt om ny, dansk landbrugslitteratur. Men de omkringværendes øjne blev mere mere og mere flakkende i takt med, at jeg fik talestrømmen op i fart, og pludselig gik det op for mig, at vi slet ikke forstod hinanden. Jeg mærkede, at blodet farvede mine kinder røde.
Heldigvis var aftenen tætbelagt med traditioner, der skulle følges, og da brudens far klinkede på glasset, redede han os fra den pinende stilhed, der havde fulgt min uforståelige monolog.
I toget på vej tilbage til København, læste jeg den danske anmelder Tue Andersen Nexøs anmeldelse af Bjørn Iver Fyksens roman Gård og grunn (2024), der synes at være, der synes at være endnu et udtryk for smålandbrugets følelse af afmagt og fortabthed. Nexø sluttede med at skrive, at Gård og grunn virkede »interessant, men også mærkelig«, fordi den ikke ligner dansk landbrugslitteratur. Jeg tror det indikerer, at de »nye fortællinger«, der efterspørges her i landet, kunne have godt af at strække sig lidt for at kigge over hækkene til naboerne. At den underliggørelse der sker, når vi læser om landbrug på sprog så nærtbeslægtede, men i terræner så fremmedartede som Sveriges og Norges, vil gavne samtalen. Det handler ikke kun om forskelligartetheden af de fysiske forudsætninger, men også de forskellige mentale og kulturelle landskaber, landbruget udfolder sig i.
Sanna, jeg forstår din tøven over for spørgsmålet om, hvorvidt der er opstået »en ny våg av skönlitteratur om lantbruk i Norden«. Da jeg for en måned præsenterede mit projekt for nogle forskere på Aarhus Universitet, hvor jeg netop er startet på mit ph.d.-projekt, blev jeg så optaget af at argumentere for denne nye bølge, at det til sidst var som om, at det var én, jeg opdigtede selv. Jeg fik en fornemmelse af at være efterladt midt på en uendelig, langstrakt mark i en tæt morgendis. Sådan har jeg følt for det meste siden.
Jeg fornemmer, at landbrugslitteraturen særligt siden 2020 er begyndt at foregå uden for fiktionens domæne. Det er ikke kun fiktive fortællinger, men også grumsede sammenblandinger af journalistik, skønlitteratur, essayistik, autoetnografi, tidsskriftsudgivelser.
Lige nu læser jeg Emmy Laura Perez Fjallands Jordbo (2021), der har den atypiske genrebetegnelse »En ledsager«, og som er opstået ud af hendes nyhedsbrev med samme navn. Fjalland blander overvejelser om Simone Weils begreb om rodfæstelse, tabt stedsans og kartografisk magtudøvelse med opskrifter på agurkesuppe og vejrmeditationer. Jeg har lyst til at kalde bogen »rodet«, rodet i ordets bedste betydning.
Jeres bøger er også nogle af dem, jeg plejer at gribe efter, når den disede følelse trænger sig på. I din roman Du er bonde (2022), Kristin og i din Mjölkat (2023), Sanna, formår I at forene landbrug og litteratur. Hvis det altså overhovedet er rigtigt at sige. Hvilke overvejelser fyldte hos jer, inden I begyndte, og mens I skrev? Mon I også var plaget af tvivl? Og hvilke fortællinger griber I mon efter for at finde inspiration og håb?
Alt godt og på gensyn
Camilla
***
***
Stockholm, 1. november 2024
Hej Camilla och Kristin,
Riktning och hopp är ord som jag tyvärr inte kan säga att jag har i mitt ordförråd dessa dagar. Ursäkta den dramatiska tonen, jag är liksom överväldigad av världens grymhet denna morgon. Jag har läst om palestinska småbönder och om hur Israel fördriver dem från deras mark, hur de metodiskt förstör gårdarna och bulldozrar åkrarna. Sen finns bara öken kvar. Böndernas relation till marken är ett hot mot ockupationen. Varje spår ska förstöras.
På tal om odelsrätt: I Sverige har vi inte det begreppet och den lagen, Kristin. Jordbruk ärvs på samma sätt som andra fastigheter. (Om det inte handlar om de stora godsen ägda av adelsmän, som har kvar sin fideikomiss, som det kallas. Vi har aldrig haft någon radikal jordbruksreform som fråntagit adeln dess privilegier i Sverige vilket gör att de fortfarande är osedvanligt stora jordägare. De får mest EU-bidrag av alla.)
Jag känner intuitivt att jag inte heller hade varit någon »odelsjente« om jag hade varit norsk, eftersom jag kommer från en lantbrukarsläkt som aldrig ägt jorden, och jag vill säga att jag inte tycker att det är ett måste för att ha en relation till marken och till jordbruket! Äganderätten är en chimär, det är vår relation och intresse som spelar en avgörande roll. Och det är i relationen som litteraturen finns och skrivs.
Jag tänker på tröst när jag läser era brev, snarare än hopp, och den finner jag verkligen i ett större sammanhang i den nordiska litteraturen. Jag tycker att det är inspirerande med den kritiska udden som finns i den danska litteraturen, och blir rörd av hur småbruket får plats i den norska litteraturen. När jag läste en recension av din Du er bonde på NRK, Kristin, var den skriven av en bonde! (Kritikern Ola Hegdal.) Det är inte något som skulle hända i Sverige, eller i alla fall inget som jag har stött på. Vilken tröst att få sådana läsningar. Vilken tröst att de finns. Vad gäller den svenska litteraturen är jag kanske för insnärjd för att kunna analysera den, men sedan jag senast skrev har jag upptäckt två nya diktsamlingar, båda från bokhösten 2024, som på ett queert vis (?) tar sig an lantbruket och landsbygden. Jag har inte läst dem än, men jag är spänd på dem – Petra Mölstads Landskapskynnen och Frej Haars Bindepraktika. Det händer mycket.
Jag känner igen det du skriver, Camilla, om att prata om lantbruk och att se hur »omkringværendes øjne blev mere stive og matte i takt med, at min talestrømmen kom op i fart«. Oavsett om det gäller litteratur om lantbruk eller bara lantbruk och de frågor som hör till det finns det ett ointresse hos många, vilket jag på ett sätt förstår, eftersom de upplever att de inte vet något om det. Samtidigt så har de kontakt med det varje dag, via grönkålen eller bacon-strimman på sina tallrikar. Jag försöker fortsätta tala om det, för att påminna mig själv om att det är fortsatt relevant. För mig är det också ett språk jag talar, om ni förstår vad jag menar? Det är en begreppsvärld som är så rik, så språkligt spännande och på väg att förändras, snabbt.
Det har blivit så mörkt här och de flesta flyttfåglarna har flugit söderut nu men när jag körde bil och såg mot himlen nyligen följde ett flyttstreck mig. Vi var på väg åt samma håll. Det slog mig att de såg ut som svarta bokstäver, fåglarna. Och jag kan inte tänka mig ett skrivande där jag inte fortsätter att försöka tyda de där tecknen.
Önskar er en vilsam höst i hopplösa tider,
Sanna
Kritiker nummer 72–73, »Ord, jord, djur – Jordbruk i samtida nordisk skönlitteratur«, er ute nå.
Rogaland Teaters forestilling av Du er bonde spiller til 20. juni.
