Motoffentligheter

Under Linke Buchtage är det för en gångs skull inte anarkisterna som är de främmande fåglarna. En blick på vänsterförlag i Berlin.

Tidligere publisert i Vagant 2/2012

Innan den berlinska sommaren blivit kvav intar radikalvänstern bokmässan Linke Buchtage. Tre våningar i en gammal fabriksbyggnad på Gneisenaustrasse 2a fylls av föreläsningar, diskussioner och bokbord – en utmärkt plats att svalka sig och få tag på det senaste inom forskningen på högerextremism och manlighet, kanske en debattbok om huruvida polyamori kan sägas vara en politisk praxis eller en antologi om riotgrrl ur ett tyskt queerfeministiskt perspektiv.1

Ett av de få förlagen som också har en skönlitterär utgivning är Verbrecher verlag, som håller till i samma bakgård som bokmässan. Förlaget startades 1995 av Jörg Sundermeier och Werner Labisch (som lämnar förlaget 2012). Jag ser dock inte redaktörerna på bokmässan, men en praktikant ger mig en fyllig presentation av samtliga små fickvänliga böcker som alla har de karaktäristiska streckgubbarna på omslaget. Det har spekulerats i om Verbrecher tillhör den del av den tyska vänstern som kallas antideutsche2 – själva betecknar de sig som odogmatisk vänster. Bland författarna finns kommunisten Gisela Elsner, Kathrin Passig (som blev tilldelad Ingeborg Bachmann-priset 2006), Chaim Noll och Peter O. Chotjewitz – men också den tyska anarkisten Erich Mühsam, vars dagböcker utkommer i 15 band.3

Dessutom skymtar serieböcker, böcker om popkultur och om musik, såsom too much future – Punk in der DDR (2005) och Conne Island 20 yrs (2011), en hyllningsbok till det legendariska självorganiserade ungdomshuset i Leipzig som spelat en viktig roll för tysk hardcore, hiphop, punk och techno. Att det idag är Suhrkamp som ger ut Verbrechers allra första författare Dietmar Dath verkar inte förläggarna ta som något nederlag: »Vi er og blir et lite forlag som ikke har råd til å betale forfatterne skikkelig. Får de suksess, vil de trolig gå til noen andre, og det er greit, for vi vil at folk skal høre hva de har å si«, som Jörg Sundermeier sa till Ellen Engelstad och Joanna Rzadkowska i Klassekampen 13.06.2009.

Jag märker att jag är ovan vid att vara på bokmässor där det knappt finns någon skönlitteratur, och har först problem att dechiffrera blandningen av olika materialiteter: gamla, toviga fotokopierade pamfletter, skrikigt agiterande posters och klassiker med blyg formgivning. Medial aktualitet är här inte ett urvalskriterium, böcker som tryckts för flera decennier sedan får också vara med.

Men det finns mycket som är lätt att känna igen när det gäller kulturen bland småförläggare. Även här, bland en mobiliserad och aktiv vänster, är författare och översättare underbetalda, praktikanter bär upp en väsentlig del av verksamheten och förläggare arbetar med vanliga lönearbeten vid sidan av. Ibland är det svårt att se vart ideellt arbete slutar och var prekarisering och själv-exploatering tar vid.

Ett förlag som har en större utgivning och som påminner om hur ett finansiellt lyckat vänsterförlag kunde se ut är VSA (Verlag für das Studium der Arbeiterbewegung), som fyller 40 år i år. Förlaget uppstod ur en studiecirkel om Marx, och hade från första början målsättningen att förena marxistisk teori med politiskt arbete genom sin utgivning. De ständiga striderna inom Västberlins vänstermiljöer i slutet av 70-talet var anledning till att förlaget flyttade från Berlin till Hamburg, där de i huvudsak började arbeta med frågor som rör eurokommunism och de europeiska vänsterpartierna. Idag huserar de också fem tidskrifter (Sozialismus, Prager Frühling, Luxemburg, Transform och Socialist Register). I år ger de bland annat ut Christine Buci-Glucksmanns Walter Benjamin und die Utopie des Weiblichen och Made in Thüringen av Bodo Ramelow (från partiet Die Linke) – en bok om skandalen kring Verfassungsschutz och deras inblandning i nynazistmorden.

Illustrasjon: Andreas Töpfer

Illustrasjon: Andreas Töpfer

Om deras inställning till förlagsverksamhet och ekonomi säger Marion Fisch i en intervju med anledning av jubiléet: »I det stora hela har vi alltid bemödat oss om att hålla en viss bredd när det gäller utgivningen. För oss hade det praktiska grunder: Ingen av oss var husägare och vi hade inga andra finansiärer. Vi var alltid tvungna att försöka utforma en utgivning som upp till 8–9 arbetsplatser var beroende av.« (Junge Welt, 17.03.2012)

DO_IT_TOGETHER

Ungefär samtidigt som VSA flyttade till Hamburg grundade Rainer Wendling vänsterbokhandeln Schwarze Risse tillsammans med en vän, för att kunna tillgängliggöra trycksaker som det var svårt att få tag på hos andra bokhandlare. De verkar inte särskilt bekymrade över att vänstern, här liksom överallt, aldrig tycks vara enig. När Wendling lämnade Schwarze Risse för att starta förlaget Assoziation A tillsammans med Theo Brun, var det naturligt för dem att arbeta tätt tillsammans med de sociala rörelserna. Att dessa fått ett ökat inflytande under 2000-talet har påverkat situationen positivt för vänsterbokhandlare och småförlag, menar Wendling, och säger att »situationen är fortfarande svår. Det beror på att vi är avhängiga de sociala rörelserna. Samtidigt handlar det om ett utbyte: vi behöver de sociala rörelserna. Och de behöver oss.« (TAZ 22.06.2007)

Bland förlagets böcker finner man Die Mikrofinanz-Industrie av Gerhard Klas, som blev månadens mest populära fackbok i Süddeutsche Zeitung februari 2012. Boken erbjuder en kritisk blick på mikrofinansiering som företagsmodell och beskriver vad som händer med aktörerna efter några år med skulder. Bland årets översatta böcker kan det vara värt att lägga märke till Asef Bayats Leben als Politik (Stanford University Press, 2009). Boken har beskrivits som ögonöppnande när det gäller hur vanliga människor förändrar mellanöstern. Förlaget har också en utgivningsserie om motståndsrörelsens arbete under nationalsocialismen och kritiska perspektiv på nynazism idag. Här finner man även en norsk bok: Espen Søbyes Kathe – Deportiert aus Norwegen (Assoziation A, 2008).

Samarbetet med de sociala rörelserna är idag av stor vikt för förlagets utgivning. I serien »vänsterns historia« finner man skildringar av husockupationsrörelsen, Ungdomshusets roll i København, fabriksinterventioner på 70-talet, Genuaprotester och de autonoma miljöerna i Västberlin. Under 2012 utkommer Andrej Holms Reclaim Berlin Soziale Kämpfe in der neoliberalen Stadt och Krisen Proteste (red. Birke & Henninger) som blickar tillbaka på 2000-talets proteströrelser.

Några veckor innan G8-mötet i Heiligendamm 2007 gjorde 900 poliser razzior i minst 40 vänsterradikala lokaler runt om i Tyskland. En av lokalerna som genomsöktes tillhörde Assoziation A. Till grund låg en nyutkommen andra upplaga av den omdiskuterade boken Autonome in Bewegung (urspungligen utgiven 2003) där en grupp autonoma berättar om 23 års politisk verksamhet i Berlin. Boken uppmärksammades av Verfassungsschutz när den kom, och även av Bundesprüfstelle für Jugendgefährdende Medien som arbetar med att barnförbjuda böcker, tv-spel, musik och filmer som man anser vara skadliga för ungdomar. På deras internetsida uttalar de sig på följande vis om de anarkistiskt-autonoma grupperna: »Tysklands inre säkerhet hotas sedan år tillbaka av militanta vänsterextremister, särskilt ur anarkistiskt-autonoma grupper.«

Wendling menar däremot att razziorna på Assoziation A var grundlösa. »Att boken användes som anledning för att genomföra razzian är naturligtvis en gränsöverträdelse. Här kan man se hur de ursprungliga civila konstitutionella rättigheterna blir allt mer urholkade.« (TAZ 22.06.2007)

Antiterrorparagrafen 129a (även kallad Lex raf) existerar sedan 1976 och ett brott mot denna kan ge upp till tio års fängelse. Kritiker menar att paragrafen tillåter villkorslös övervakning av människor och leder till få fällande domar. De rikstäckande razziorna 2007 hade som resultat att 19 personer åtalades, däribland författare till boken Autonome in Bewegung – men liksom i liknande rättsprocesser lades åtalet snabbt ned.

ETT »A« I STRÅLANDE CIRKEL

När man vandrar runt på bokmässan lägger man märke till vissa ord, som förekommer oftare än andra. Libertär (i betydelsen frihetlig socialistisk) är ett av dem. Idéerna kretsar kring decentralisering av makt. Självbestämmande. Självorganisation. Och ett ord vi är vana att se i samband med det förra århundradets visioner och ideologier: utopi. Nu igen i full vigör.

I det anarkistiska förlaget Karin Kramers utgivningsserie Utopie und science fiction finner man bland annat Niels Klims underjordiske Rejse av Bergens egna Ludvig Holberg. Texter kring temat utopier tycks ha en särskild dragningskraft för de anarkistiska förlagen. I en essä från 2009 argumenterar Peter Seyferth4 för att utopier – liksom punklåtar, demonstrationer, ockuperade hus eller vilda strejker – är bränsle för en viktig form av »övergångskultur«, som samlar idéer och praxis och vägleder hur man kan röra sig från detta samhälle till ett annat samhälle i framtiden.

Illustrasjon: Andreas Töpfer

Illustrasjon: Andreas Töpfer

Förlaget ger idag ut anarkistisk litteratur och debatt samt teoretiker i små svarta volymer (från början var det av ekonomiska skäl, nu är det förlagets signatur): Michail Bakunin, Louise Michel, Pjotr Kropotkin, Emma Goldman, Erich Mühsam och Errico Malatesta.

Liksom flera av förlagen på bokmässan har Karin Kramer existerat sedan efterdyningarna av studentrevolten 1968. När förlaget startades 1970 bodde paret Bernd och Karin Kramer tillsammans på Bülowstraße 17 i den legendariska kommunen linkeck – som också blev namnet på den första antiauktoritära socialistiska tidskriften i Berlin. De hade bland annat kontakt med situationister i Frankrike och de s.k. Haschrebellerna i Berlin. Man läste Bakunin och Wilhelm Reich. Flera andra anarkistiska förlag som startades ungefär samtidigt i Berlin deltar också på Linke Buchtage: Graswurzelrevolution (grundat 1972), Libertad (grundat 1976) och OPPO (grundat 1987). I en intervju i tidskriften Graswurzelrevolution 302 (2005) säger Karin Kramer att hon fortfarande är anarkist på grund av att »inget bättre har dykt upp«. Numera är paret Kramer i 70-årsåldern, bor i en lägenhet i Neukölln och ägnar fortfarande sin utgivning åt att ställa frågor bortom revolutionära program och hoppas att »de anarkistiska rörelserna fortsätter vara aktiva och fantasifulla«.

KRITISK BOKHANDEL

Under Linke Buchtage är det för en gångs skull inte anarkisterna som är de främmande fåglarna. Ett sådant förlag som b_books, vars utgivning sedan starten kretsat kring konst, postmarxistisk teori, queerteori och filosofi hör däremot till ovanligheterna. De första författare b_books gav ut var Louis Althusser, Antonio Negri och Jacques Derrida – och dessa utgör fortfarande ramarna för de tankar som formar utgivningen. Förlaget, som också är en bokhandel och ett filmproduktionsbolag, startade mitt i det kaotiska 90-talet. Mellan murens fall och regeringsflytten från Bonn kokade staden av politisk aktivism, självorganiserade barer, tillfälliga utställningsrum, musikexperiment och konstprojekt. b_books grundläggare kom ur alla dessa fält, men var aldrig en klart definierad grupp, utan snarare en sammansättning människor som var mer förbundna genom musiksmak eller gemensamma teoretiska frågeställningar – »hur kan poststrukturalism och marxism sättas i förbindelse?« eller »vilka är beröringspunkterna för queer- och postkolonial teori?«

När Katja Diefenbach beskriver starten av bokförlaget/bokhandeln använder hon ord som »processuell dynamik«, »ett skört och konfliktfyllt projekt« och »interventionistiskt anspråk«. Hon vänder sig emot föreställningen att kunna definieras i ett tvärsnitt mellan akademisk teoriproduktion och motkulturell interventionism – och tycker det är bekymrande att dessa förstelnade kategorier återkommer. Hennes kollega Stephan Geene tar Volksbühnes konferens Idee des Kommunismus. Philosophie und Kunst (där bland annat Antonio Negri, Slavoj Žižek och Alain Badiou deltog) som exempel på denna utveckling, och kallar konferensen en »akademisk gadget«. »För b_books rör det sig om frågan om hur man kan bedriva kritisk samhällsteori i utkanten av strategier som är skilda från varandra,« säger Diefenbach. (TAZ 25.09.2010)

Liksom i starten fortsätter b_books att vara en ständig samtalspartner till konstvärlden, och har bland annat gjort kataloger till Kunstlerhaus Bethaniens utställningar. En av dessa är Stagings Made in Namibia. Postkoloniale Fotografie (2009) där den f.d. tyska kolonin iscensätts av lokala fotografer. I bokserien MetroZones kommer under 2012 bland annat en bok om Nigerias filmindustri. Den tysk-kamerunske författaren och filmvetaren Julien Enoka Ayemba kritiserar här den exotiserande blick som »upptäckte« Nollywood, och låter i boken de nigerianska filmmakarna själva komma till tals. Bland förlagets viktigaste böcker inom queerteori kan nämnas Kontrasexuelle Manifest (2003) av Beatriz Preciado och Post Porn Politics – Queer_Feminist Perspective on the Politics of Porn Performances and Sex_Work as Cultural Production (2009).

NIE WIEDER VEREINIGUNG?

Liksom på många platser i Europa är vänstern i Berlin delad i många små grupper. Kanske är ändå splittringen extra märkbar i en stad där politisk aktivism har betytt så mycket historiskt, och där det fortfarande finns en bred, aktivt arbetande vänster. Det är med andra ord inte lätt att få översikt över detta snåriga nätverk. En djungel av aktioner och kodord som gärna förkortas tills det blir svårt för en oinvigd att förstå något alls. Till läsarens förnöjelse kan hen gärna klura på vad begrepp som antira, soli, vokü, antiimps, anti-akw och biofascos kan betyda.

När denna text skrivs är det protester mot flyktingfängelset på flygplatsen Berlin Willy Brandt som invigs till sommaren (ironiskt nog, med tanke på att Brandt själv fick asyl i Norge) och »Bloccupy Frankfurt« i Tysklands banktätaste stad i förlängningen av Occupy Wall Street.

Att betrakta Berlins radikalvänster genom denna karta över de mindre förlagen visar sig ändå vara relativt fruktbart. Om b_books riktar sig mot ett fält där politisk teori och filosofi korsar konst och konstteori, så skiljer det sig från Assozation A, som hellre arbetar tätt tillsammans med de sociala rörelserna: de som ägnar sig åt blockader, demonstrationer och direkt aktion. Karin Kramer verlag skulle kunna sägas vara Suhrkamps svarta lista av smutsiga anarkister (inklusive surrealistiskt och dadaistiskt inspirerade berlinanarkisters memoirer). Medan Verbrechers odogmatiska vänster vänder sig till de flesta (förutom högerextremister) som läser skönlitteratur (läs romaner). Och VSA har en utgivning som framför allt påminner om hur ett klassiskt socialistiskt förlag skulle se ut i Skandinavien.

Förenade är de sällan, eniga nästan aldrig, men en av de platser där man finner dem i samma rum är Linke Buchtage.

 

  1. Was ein rechter Mann ist… (Karl Dietz Verlag, 2010), Lob der offenen Beziehung (Bertz+Fischer, 2010) och 
Riot Girrrl Revisited (Ventil, 2011).
  2. »Antideutsche« uppstod som reaktion på tilltagande nationalism efter återföreningen, men kännetecknas tillika av solidaritet med Israel och stark kritik av antisionism och antiamerikanism.
  3. Utkommer också som kritiskt kommenterad onlineutgåva på www.muehsam-tagebuecher.de.
  4. »Anarchism and Utopia« av Peter Seyferth i Contemporary Anarchist studies, red. Randall Amster, Abraham DeLeon m fl (Routledge, 2009).

Facebook

Twitter