IDEER. I rörelsen Nippon Kaigi förenas politiska och religiösa grupper bakom det gemensamma målet att återskapa ett stolt Japan.

Lobbygruppen Nippon Kaigi, »Japankonferensen«, har verkat i Japan sedan 1997 men var länge okända för allmänheten. Under det senaste året har detta ändrats, inte minst sedan författaren Sugano Tamotsu i maj gav ut sin uppmärksammade bok Nippon Kaigi no kenkyū (2016). I boken – som sedan utgivningen tryckts i ett antal upplagor – tecknar Sugano ett porträtt av en rörelse med nära band till Japans styrande skikt. Han argumenterar för att högerextrema åsikter och främlingsfientlighet sedan 1990-talet kommit att ta en allt större plats i japansk politik, och visar på det inflytande Nippon Kaigi haft över denna utveckling.

Genom sina medlemmar – vilka bland andra inkluderar premiärminister Abe Shinzō och majoriteten av landets ministrar – arbetar Nippon Kaigi för att främja en nationalistisk politik, i syfte att återställa ett »stolt Japan« som inte skäms för sin kulturella särart och som inte räds att försvara sitt territorium. Rörelsen ser japaner som till sitt väsen annorlunda från andra människor, och idén om Shinto1 som en del av den japanska folksjälen spelar en betydelsefull roll i deras ideologi. Det shintoistiskt laddade symbolspråk som Nippon Kaigi använder sig av – särskilt i synen på den i 125 generationer obrutna kejsarfamiljen som centrum för det japanska folket – är sedan länge väletablerat bland konservativa och nationalistiska grupper i Japan. Detta symbolspråk går tillbaka på det japanska imperiets nationella ideologi, den som sedan 1945 ofta går under benämningen »statsshinto«.

Utöver kopplingar till den politiska eliten har Nippon Kaigi även starka band till Japans shintoistiska etablissemang. Bland dessa är Jinja Honchō, samarbetsorganisationen för majoriteten av landets shintoistiska helgedomar, den mest centrala och betydelsefulla aktören. Jinja Honchō kan i viss mån ses som arvtagare till förkrigstidens statligt sanktionerade Shinto och organisationen har sitt andliga och ideologiska centrum i Ise-helgedomen, som blev internationellt uppmärksammad i år när Abe tog med sig G7-ländernas ledare dit under toppmötets första dag. Tillsammans med politiker från Liberaldemokraterna (LDP)2 utgör personer med anknytning till Jinja Honchō och andra religiösa organisationer kärnan i Nippon Kaigi, där de står för drygt en tredjedel av rörelsens funktionärer.

Ett av Nippon Kaigis huvudsakliga mål är en omarbetning av Japans konstitution från 1947 och som trots att den till största delen skrevs av ockupationsmaktens personal hittills inte reviderats. Nippon Kaigi har tillsatt en arbetsgrupp som sedan 2014 arbetar med att ta fram ett förslag på en ny konstitution, där det ingår att revidera den mycket omstridda Artikel 9 som förbjuder Japan att upprätta en armé, att balansera medborgarnas rättigheter mot deras skyldigheter samt att stärka kärnfamiljens ställning i samhället. Dessutom vill man se över artiklarna 20 och 89 som helt förbjuder staten och dess företrädare från att interagera med religiösa institutioner.

Just frågan om relationen mellan religion och stat är kärnan i samarbetet mellan det shintoistiska etablissemanget och LDPs politiker. Man menar på att Shinto är något annat än religion, något som inte kan begränsas av konstitutionens krav på en strikt åtskillnad mellan religion och stat. Under större delen av efterkrigstiden har detta paradigm även varit rådande i Japans Högsta domstol, där domare i flera rättsfall argumenterat utifrån premissen att sponsring av shintoistiska riter och institutioner är att betrakta som social etikett snarare än religion och att det därför inte bryter mot artiklarna 20 och 89. I ett uppmärksammat rättsfall 1997 bröt Högsta domstolen för första gången med detta paradigm och sedan dess har man i juridiska sammanhang likställt Shinto med andra religioner, varför politiker inte längre kan sponsra shintoistiska institutioner i sitt ämbete. Sannolikt bidrog Högsta domstolens nya prejudikat till att Nippon Kaigi grundades just 1997.

Nippon Kaigi är en mötesplats för politiker från Japans statsbärande parti och ledande personer från Japans shintoistiska etablissemang. Rörelsen betraktar sig själva som en gräsrotsrörelse vilken företräder det japanska folket, men frågan är om organisationen egentligen har något stöd för sin ideologiska position i samhället i stort. Efter Suganos bok har kritiken mot Nippon Kaigi haglat, och många japaner uttryckt sitt missnöje över att organisationen har tillåtits utöva sådan makt i det fördolda. I själva verket verkar Nippon Kaigi snarare representera åsikterna hos en elit som arbetar för att återuppbygga ett patriotiskt och militärt starkt Japan. Under de kommande månaderna är det sannolikt att LDP kommer att utnyttja det parlamentariska läget för att initiera konstitutionell reform. Om så sker är risken påtaglig att den ideologiska position som Nippon Kaigi företräder även kommer att cementeras i landets konstitution.

  1. Shinto är det samlingsnamn som sedan mitten av 1800-talet allmänt har använts om äldre icke-buddhistisk religion i Japan. Ofta beskrivs Shinto som en religion utan tydliga doktriner, där vördnaden av Japans många gudomar (kami) är central. Inom Shinto ryms många skolor och traditioner som historiskt sett saknat kopplingar till staten, men dominerande är den Shinto som idag företräds av Jinja Honcho, en form av Shinto som startade som ett politiskt projekt med nära kopplingar till det moderna Japans nationella identitet.
  2. Liberaldemokratiska partiet (LDP) grundades 1955 efter en sammanslagning av Liberala partiet och Demokratiska partiet. LDP har varit Japans varit regeringsparti under större delen av efterkrigstiden, bortsett från två korta perioder 1993–1996 samt 2009–2012. Ideologiskt är LDP huvudsakligen ett konservativt parti, uppbyggt runt tre falanger som dominerat under olika perioder av efterkrigstiden. Sedan 1990-talet är den nationalistiska falangen starkast – till vilken premiärminister Abe Shinzo hör. I det senaste valet till Japans överhus, i juli 2016, vann LDP tillsammans med sin koalitionspartner Kômeitô och deras allierade den två tredjedelars majoritet som krävs för att initiera en reform av konstitutionen – något som LDP har arbetat för sedan partiet grundades.

Facebook

Twitter