Varje ny dokumentär av brittiske Adam Curtis är en stor händelse. Can’t Get You Out of My Head: An Emotional History of the Modern World hade premiär på BBC för en vecka sedan och består av sex delar med Curtis sedvanligt nyktra berättarröst, myndig och mogen.
Som alltid är det ett brett perspektiv som anläggs, den här gången ligger fokus på livsberättelser där myllret av arkivmaterial är lika desorienterande som fascinerande, innan Curtis sakta men säkert väver ihop en närhistorisk vy av vår tids politiska uppgivenhet.
Det är nästan skenheligt att koka ner alla olika spår till ett enda syfte, men en poäng som Curtis genomgående driver är att manipulationen av individer leder till den utbredda övervakningen på nätet. Med anledning av att individerna inte alltid vet vad de vill eller vilka de egentligen är, erbjuder internet det främsta verktyget för att styra över massorna.
På så sätt får vi en verklighet där individerna hela tiden tror sig manipuleras, vilket algoritmerna givetvis bara gläds åt och närs av, eftersom en värld där ingen vet någonting med säkerhet, där ingen är att lita på, där ingen tror på någonting annat än pengar, är en värld som går att begripa och bemästra, det är en värld som ger mening – för datorerna.
Det är inte fullt så pessimistiskt som det låter – världen går att forma annorlunda, om vi vill, betonar Curtis. Men skulle man likväl inte orka med historielektioner på knastertorr BBC-manér kan man avnjuta den exceptionella användningen av musik: Aphex Twin, William Basinski, Burial, John Carpenter, Grazhdanskaya Oborona, Pye Corner Audio…
Faktiskt är detta den dokumentärserie av Curtis som tydligast placerar sig inom ramen för brittisk hauntology, inte minst för att flera av musikvalen tillhör genren, men också för att en av de mest återkommande orden är »haunt«: någonting återvänder för att hemsöka oss. Med någon som Adam Curtis till ledsagare är det en nog så angenäm spökvandring.
